Under evolutionen har vi människor levt i grupper på cirka 150 personer med nära kontakt och vi var ömsesidigt beroende av varandra för överlevnad. Idag lever allt fler ensamma. Sverige har den högsta andelen ensamhushåll i världen. Ibland är detta självvalt men ibland är ensamheten ofrivillig och då bidrar det till ohälsa. Många människor längtar efter mer social kontakt och känner sig idag socialt isolerade. Man har likställt effekten av ofrivillig ensamhet med att röka cirka 15 cigaretter dagligen.

Vi människor är i grunden sociala och vi är predisponerade för att knyta nära relationer. När vi blir deprimerade har vi dessutom en tendens att dra oss undan andra människor, ibland kanske för att vi inte orkar med att träffa andra, ibland kanske för att vi inte vill belasta andra.

När vi är med en grupp människor som vi känner oss trygga med så bildas mer av oxytocin som är vårt lugn- och ro-hormon. Om vi tillbringar tid med människor som vi tycker om så påverkar det våra hjärnor positivt i och med att det sänker våra stresshormoner såsom kortisol och adrenalin. Även att tillbringa tid med ett älskat husdjur har antidepressiva effekter på oss människor. Forskning har också visat på att önskad fysisk kontakt är väldigt välgörande för oss människor, och att det ökar utsöndringen av oxytocin. Oönskad fysisk kontakt har precis motsatt effekt på oss. Även att gå på massage eller att klappa en fyrbent vän frisätter oxytocin hos både människa och djur.

Detta att vi tenderar att isolera oss och dra oss undan från våra sociala kontakter när vi inte mår bra är starkt bidragande till att depressionen blir djupare och mer långvarig. Ursprungligt har vi människor dragit oss undan när vi varit sjuka, både med funktionen att skydda andra från att smittas om vi haft en smittsam sjukdom, men även för att vi behöver lugn och ro för att läka. Så det är kanske inte så konstigt att vi människor har denna impuls att dra oss undan. När det gäller depression så har detta att isolera sig en negativ effekt och som vi alla vet är depression inte smittsamt.

Så om du är deprimerad och känner för att dra dig undan så gör du bäst i att motstå denna impuls. Vi blir snabbare bättre från depression om vi tillbringar tid med nära och kära. Det är vanligt att vi när vi är deprimerade tackar nej till inbjudningar och inte själv initierar social kontakt, vi kanske slutar att svara på sms eller telefonsamtal. Risken om man drar sig undan sitt nätverk är att människor fortsätter att lämna oss ifred. Om detta har skett i ditt liv är det viktigt att börja återknyta kontakten med ditt nätverk.

Det är viktigt att du gör skillnad på människor i ditt liv som innebär närande kontakt och sådana som ökar din stressnivå. En kontakt som gör dig dränerad på energi och som får dig att må dåligt kan du behöva öka avståndet till eller avsluta. Ibland kan relationer till de som står oss allra närmast innebära en stress. Om den person som ökar din stress är en förälder eller ett syskon så är det inte alltid så lätt att bara bryta kontakten. Här kan det vara viktigt att kommunicera med den personen på ett omsorgsfullt sätt. Att beskriva vad det är i dennes persons sätt att vara som sårar dig (exempelvis att kritisera) och hur det påverkar dig.

En sådan kommunikation bör ske i form av så kallade “Jag-budskap”. Det innebär att vi börjar meningen med “Jag…” och därefter sätter ord på en känsla som väcks hos oss och kopplar det till ett beteende som denna person har och därefter berättar vad vi önskar framåt. Ett exempel på ett sådant “Jag-budskap” skulle kunna vara: “Jag blir ledsen när du kritiserar mig och det gör att jag tappar lusten att träffa dig. Jag skulle önskar att du tänker på vad du säger och låter bli att pika mig då kommer det att kännas bättre för mig att umgås med dig”. En sådan kärleksfull konfrontation kan få denne person att börja jobba på att förändra sitt sätt att förhålla sig. Alla sådana konfrontationer har dock inte ett lyckligt slut. Om relationen inte går att påverka så kan det vara bäst att minska ner kontakten till ett minimum eftersom det kan försvåra tillfrisknandet från depressionen.

Inom lyckoforskningen har man sett att kvalitén i våra mänskliga relationer bidrar till vår grad av upplevd glädje här i livet. Att ha ett starkt socialt nätverk gör oss mer motståndskraftiga mot depression och annan psykisk ohälsa. Vi klarar helt enkelt mer påfrestning om vi har stöd i våra nära relationer. Många gånger i dagens moderna samhälle så lever vi inte på ett sätt som speglar detta. Vi kanske prioriterar att jobba mycket framför att bygga goda relationer och umgås med våra nära och kära.

En av tre personer saknar en nära vän utanför den direkta familjen. Så om du tillhör denna grupp så försök att prioritera att bygga vänskapsrelationer. Att söka samhörighet är något av det viktigaste vi kan göra. På min mottagning har jag många gånger mött människor som varit deprimerade och som har upplevt sig mycket ensamma. Detta blir en väldig stress och är ofta en bidragande orsak till att de blivit deprimerade. Det kan vara människor som har dåliga erfarenheter av kontakt med andra människor och som kanske blivit svikna, övergivna, eller mobbade. Om man har sådana erfarenheter med sig så kan man behöva söka kontakt med en psykolog eller en psykoterapeut som kan hjälpa en att bearbeta sådana erfarenheter för att på så vis få bättre förutsättningar att i framtiden bygga närande relationer.

Om du är anhörig eller vän till en person som är deprimerad så fortsätt att hålla kontakten för du är viktigare än någonsin även om din anhörig eller vän för tillfället inte orkar med att initiera kontakt eller att vara glad och trevlig. Ta gärna med din anhörig/vän ut på någon aktivitet eller bara på en promenad. Ta gärna i personen, håll handen och ge en lång kram om du förvissat dig om att denna form av kroppslig kontakt är önskad.

Jag hoppas att du i detta inlägg fått med dig hur viktigt detta med mänsklig kontakt och närande goda relationer är för oss människor.